Ubisoft var vänliga nog att bistå Spelfantast.se med en recensionskod och med ett par timmar lagda i det feodala Japan så tänkte jag dela med mig av lite intryck nu när embargot har lyft. En recension av spelet kommer längre fram när spelets huvudstory är avklarad.
- Spelet är otroligt snyggt. Vi erbjuds här det snyggaste Assassin’s Creed till dags datum, både sett till det grafiska och designmässiga. NPC-modeller ser mer övertygande ut än i tidigare spel släppta norr om 2015 och miljöerna tillsammans med ljussättningen erbjuder massvis av ägongodis.
- Parkour-elementen känns bättre än någonsin. Iallafall om man spelar som Naoe som är lönnmördare. Det vi har erbjudits i klätterväg sedan Assassin’s Creed: Origins känns igen, men här finns enligt mig ett bättre flyt och nya animationer som gör att det känns väldigt följsamt och estetiskt tilltalande när lönnmörderskan gör snygga utfall och hopp. Detta är otroligt uppskattat då mitt största minus med Mirage var att klättrandet inte erbjöd något nytt.
- Jag hade önskat mer inställningar för personer med nedsatt syn. Jag ser det mesta, men upplever främst problem med storleken på undertexter och texten på spelkartan. Det fanns reglage där man kunde ändra storleken på UI-texten (spelets menyer m.m) men något reglage för undertexter fanns inte.
- Huvudberättelsen är väldigt spännande. Av respekt mot er läsare kommer jag inte att avslöja något om den, men jag kan säga att om ni uppskattar berättelsen i tidigare spel så kommer ni även att uppskatta denna, den greppar tag från första bildruta.
- Att få växa mellan två väldigt spelmässigt olika karaktärer är välkommet. Yasuke har en lite mer burdus och hårdhänt spelstil medan Naoe har mer finness och snabbhet. Att byta mellan varvet är till spelets favör och erbjuder på så vis variaton.